I alle mans mun

Jag sitter på tunnelbanan på väg hem från jobbet. Lite sliten är man. Tänker på den kommande kvällen och ovanligtvis är jag inte något sånär pepp. Tåget har precis lämnat hornstull och jag tittar på klockan. 18,32. När stänger bolaget i liljeholmen? Hinner jag? Lite svettig är man. Orutinerad besökare på liljehomens bolag är jag ovetande om att där stänger det nämligen kl19.00. Jag går in, köper mitt, och berör mig hemåt igen. Tänker som alltid vid dessa tillfällen tanken om man är alkad eller inte när man hetsar upp sig för en sådan sak som att hinna till bolaget, när man inte ens är pepp på fest.

Jag går av tunnelbanan i axelsberg som förövrigt är ovanligt. Det påminner mig om mina yngre dagar, och när jag kommit upp från perrongen och stöter på ett gäng 13åriga kineser som röker och snackar i mobilen om att det är bråk, så påminns jag även om hur långt från stan jag bor.

Den svinbranta backen på vägen hem till mig från axelseberg är en av anledningarna förutom den tidigare nämnda att jag undviker att gå av där vid hemgång. Men när jag lyckats ta mig upp på backhelvetet dessutom släpandes på en tung låda Oude Kap så är jag nöjd.
Två bilar möts, de bländar varandra med helljusljus och även mig, men det hindrar mig inte en sekund att påpeka att en av bilarna faktiskt är mina föräldrars. Har en förmåga att se sånt.

Jag vinkar, mamma vinkar. Hon drar ner rutan i farten och skriker panikartat att dom har bråttom och att vi får ses sen.
Jaha. Vaffan ska dom nånstans som är så hetsande? Ringer mamma, inget svar. Kommer till huset, låser upp ytterdörren. Hela huset tänt och TVn på. Vad i helvete, tänker jag, nu har det hänt något när dom glömmer belysning, TV och tom telefon. Mina förädrar har nämligen aldrig glömt något som jag glömmer.
Allt, dvs.

Nu har mormor dött. Tänkte jag. Eller så har mamma fått cancer.

Jag ringer pappa.
"jag kan inte prata nu" svarar han andfått.
"Vad är det som har hänt?" Frågar jag.
"Nä ingenting, vi är påväg och handlar"
"Men vaffan hade ni så bråttom för då?"
"Bolaget stänger ju snart"


Det känns skönt.