varför ska jag blogga för. jag är ju lycklig.

ibland saknar jag att vara olycklig.

Pansarvagnar är ascoola

..förtroendet till uttrycket "skratta ihjäl sig" blev större

fattar ni?

Mor, jag kanske inte stannar hemma i höst

tankar som nästan aldrig tänkts

Jag gick på en gata. Det regnade. Jag fick en syn.
Här kommer den.

Jag ser ett slags ljus. Jag kan inte fastställa vilken materia det är men ljust är det. Behagligt ljust. Som mjukt ljust. Jag Ligger i det här ljuset, inlindad i en rosa velourfilt. Skrikrosa. Mjuk, len velour. Filten är lindad många många varv runt mig. Såsom obehagligt tight många varv. Sådär tight det kan bli när någon annan än ens mamma har spänt åt täcket under madrassen innan man ska sova. Men nej, det är perfekt lindat. Man skulle kunna likna det hela med ett slags förpuppat djur. Det enda som sticker fram är mitt huvud, och inte helt omöjligt en fot också. Mina ögon är slutna. Mitt ansikte ler, men inte för den delen munnen. Bara ansiktet.
Runtom mig, i det mjuka ljuset, liksom flyter det stora silverfat, kanske 9-10 stycken, med mat på. Massa, massa mat. Jag ser som smårätter, tapas, från världens alla hörn, liggandes på faten helt orörda och nylagade. Mitt ansikte ler fortfarande. Mina ögon är ännu slutna. Stämningen utspeglar Total perfektion.




Är jag sjuk i huvudet?

Kreativa kollegor

Dante Minghella

"When Dante was 4 years old his daddy took a lollipop from him after a fight. Dante tried to take it back and reacted very hard on it.
A few hours later Dante knocks on the door to the bathroom when his daddy was in the bathtub.
Dante just wanted to inform hes father that he had managed to make his mobilephone disapere, and then asked;
-Now, how does that make you feel?"

Alicia Minghella, mamma till Dante Minghella som klassas som en av världens få genibarn

.. geni var ordet.

Anledningen till att jag inte bloggar..

.. är för att jag har rätt svårt att skriva på laptoptangenter. Jag saknar nämligen det höga klickande ljudet av vanligt upphöjda tangenter på externa bord så pass att jag helst avstår att plicka i så stor utsträckning som möjligt.

Av samma anledning har samtliga av mina internetrelationer tagit skada. Jag försökte föklara det för en sådan vän efter att de senaste 2 månaderna svarat honom med; hehe/ok/ja eller inte svarat alls när han försökt tilltala mig.
Att denna arrogans bottnar i min kluvna inställning till klicket av tangenterna på min nya laptop lät kanske inte otroligt pålitligt.
Men jag menar det.

Dessutom föredrar jag bilder, då kan ingen fråga och förvänta sig ett ärligt svar.
För med bilder kan alla ljuga.





det här är jag med lilla hästen

(Källa; Sökning "Jag" på google)

VÄGRA erkänna dina fel

Det ringer på mitt jobb kl. 9,31

Jag svarar
- Teknikmagasinet Susanna

Medelålderskvinna responderar
- eh.. förlåt?

Jag:
- *harkel* TEKNIKMAGASINET SUSANNA

- Jaha, jo jag tänkte fråga, tar ni stelkrampssprutor?

Jag:
- Näää asså, du har kommit till Teknimagasinet

- Men vadå.. är inte det här 4112110 ?

Jag:
-Nej, du har ringt fel

*tystnad*

Jag:
-..............Hejdå?



Observera att hon först får 'Teknikmagasinet' repeterat, för att sedan säga "Jaha" som om att hon blev lite förvånad över att ha kommit fram (till fel nr) för att sedan ställa frågan (till fel person)

lustigt det där